Jan Sparby driver Iphigenia Publishing AB.
I måndags drog Black Belt Summer Songwriting Camp i gång på Musikhögskolan vid Örebro universitet. Under två veckor ska åtta studenter från USA och åtta från Örebro både skriva musik tillsammans – och hitta sin musikaliska identitet.
– Jag vill att deltagarna går på djupet, säger arrangören Jan Sparby.
Black Belt Summer Songwriting Camp anordnas av Iphigenia Publishing AB i samarbete med Örebro universitet och pågår under vecka 28 och 29.
Jan Sparby, som är programansvarig för musikproduktionsprogrammet vid Musikhögskolan, är den som håller i trådarna.
– Det handlar om att få till ett musikaliskt möte mellan två olika kulturer, den svenska och den amerikanska. Konsten har ju den rollen, att kunna sammanföra människor på ett väldigt fint sätt. Jag vill också att det blir något mer än bara praktiskt skapande, jag vill att deltagarna går på djupet och försöker hitta sin musikaliska röst.
Jan Sparby driver Iphigenia Publishing och har utvecklat bolaget med hjälp av ORU innovation och Inkubera. Örebro universitet Holding AB är en av delägarna. Verksamheten står på två ben, dels att producera interaktiva läromedel, dels att arrangera låtskrivarläger.
Under de kommande två veckorna ska åtta studenter från College of Charleston i USA och åtta studenter från Musikhögskolan lära känna varandra och skapa musik tillsammans.
– Vi har goda kontakter med USA genom Musikhögskolan. Vi fick en förfrågan från College of Charleston, som har ett ”study abroad”-program vilket gör att eleverna kan få högskolepoäng för den här typen av utbildning. De känner också till begreppet ”det svenska musikundret” och är nyfikna på hur vi i Sverige gör.
Casey Riorden.
En som direkt märkte en skillnad mellan USA och Sverige var Casey Riordan från Long Island, New York. I USA ligger nästan allt fokus på pengar, menar hon, medan man i Sverige bryr sig mer om kreativitet.
– Jag har alltid gillat musik och konst, men mina föräldrar frågade hela tiden: ”Hur kan du tjäna pengar på det?”. Jag tycker inte att jag ska behöva fundera på det när jag är 15 år gammal, då ska jag bara tänka på hur jag kan utvecklas som människa. Det tycker jag är en stor skillnad, här verkar föräldrarna uppmuntra sina barn att göra det de vill.
Adam Olsson, från Stockholm, håller med.
– Man ska nog inte tänka på pengar först, utan egentligen sist. Jag tror i stället att man ska fokusera på hur man kan hjälpa andra. Alla har ett eget värde som man kan hjälpa andra med och tillföra andras projekt med. Sedan blir pengar en sidoeffekt av det.
Låtskrivarlägret ser han som en möjlighet att knyta kontakter inom musikvärlden.
– Det är intressant att möta folk från USA, de har helt andra förutsättningar där och ser på musikvärlden på ett annat sätt. Det är också bra att knyta kontakter, jag kanske kan hitta framtida samarbeten här.
Henrik Langemyr.
En annan som också hoppas utvigda sitt musikaliska nätverk är Henrik Langemyr, som i fjol var med som deltagare på Black Belt Summer Songwriting Camp och i år fungerar som Jan Sparbys assistent. En av uppgifterna är att koordinera de sociala aktiviteterna för deltagarna.
– Jag har fortfarande lite kontakt med dem som var här förra året, det är väldigt roligt. Man får erfarenhet från andra kulturer och musikskapare.
Jan Sparbys förhoppning är att låtskrivarlägret ska få deltagarna att hitta sin egen musikaliska röst. Det är precis vad Casey Riordan planerar att göra.
– Jag är lite blyg, så jag är inte riktigt artisttypen. Min största förhoppning är att jag ska bli bekväm med mig själv ur ett kreativt perspektiv, att hitta min artistiska identitet. Det har jag kämpat med tidigare, jag har nästan känt att jag inte får skriva musik för att jag inte är tillräckligt duktig eller passionerad. Men jag är det. Alla är det. Så det är mitt största mål, att ta mig ur bekvämlighetszonen och upptäcka vem jag är.
Text och foto: Jesper Eriksson
